Då som nu för alltid…

…hette det sista albumet av kent. Fast det kanske ni visste. Några av er kanske är kentfans rent av? Jag hade en period i mitt liv då jag var besatt av kent och följde allt de gjorde, lyssnade på allt. Jag var till och med indiepopare ett tag på högstadiet med rufsigt sprayat hår, palestinasjal och färgglada hårspännen. Det var dock bara en fas som tur var.
Idag fyller jag 33 år och jag har således bland annat roat mig med att titta igenom bilder på mig själv som jag (och andra) tagit genom åren – och det är inte lite bilder! Jag har ju alltid gillat att fota och har i princip alltid haft någon form av kamera till hands. De gånger jag inte vetat vad jag ska fota så har jag uppenbarligen roat mig med att ta bilder av mig själv. Narcissistvarning? Eller bara normal fjortis kanske…
Jag tänkte i alla fall att det kunde vara lite skoj att visa er ett litet (läs 50) axplock av bilderna – bilder från ett (eller många) tidigare liv.

Barndomen

Orädd, men väluppfostrad – så skulle jag nog beskriva mig själv som barn. Älskade att bara gå runt i naturen i min egen lilla värld. Ganska mycket som nu alltså, haha! Drömmen var att någon gång få ha en egen häst. Och delfiner.

De långa tonåren

Mina tonår var på många sätt ganska bekymmersfri och jag levde för dagen tillsammans med mina bästisar. Den största förändringen som skedde var att mina föräldrar separerade vilket såklart fick stora konsekvenser i mitt liv, bra som dåliga. Men på det stora hela var det en tid som jag ser tillbaka på med glädje och massor av fina Norbergsminnen. Även kärleken till musik och dans kom under den här perioden in i mitt liv för att stanna.
Drömmen var att gifta mig med en latinamerikansk fotbollsstjärna och bli lyxhemmafru.

20-nånting

Den här tiden präglades framförallt av min studietid på universitetet, olycklig (och ibland lycklig) kärlek, alkohol, festande, resor, hårförvandlingar, samt en långsamt groende känsla av att det kanske snart vore dags att ta tag i livet…
Drömmarna var nog lite blandade, men en var att hitta min drömman och bosätta oss på en herrgård med en massa djur. Den drömmen har ju faktiskt nästan slagit in, om man nu ser vårt stora hus som en herrgård och våra två katter som ”en massa djur”.

De sena 20 och tidiga 30

Nuvarande epok. Typ. Jag blev klar med plugget och började förvärvsarbeta som myndighetsperson. Byter jobb några gånger och flyttar några gånger. Börjar även se mitt fotograferande som en konstform, snarare än något rent dokumentärt.
Det största som händer är att jag träffar mitt livs kärlek 2017 och sex år senare gifte vi oss.
Drömmen nu är att vi ska leva ett långt och lyckligt liv tillsammans. Och skaffa en massa djur. Kanske driva någon liten hobbyverksamhet.

Vad kul att ni har tagit er igenom 50 bilder på mig, kudos!
Det är ju väldigt skoj att titta tillbaka på gamla bilder. Själva bilden är ju ett minne i sig, men det kan liksom väcka igång en hel kavalkad av minnen och känslor. Nästan som att leva om en epok i livet, om så bara en komprimerad version på några sekunder.

Nu ska jag njuta färdigt av min favorittårta – Carl Gustav från Landings.
En härlig födelsedag, med min man, i vårt vackra hus.

Drömmar slår tydligen in – man vet bara inte när och hur… <3