Den gamla svenska bondepraktikan

Fromme läsare, köp nu mig,
Mycket förstånd, lär jag dig,
Bonde-Praktika är mitt namn,
Läs mig, det länder dig till gagn,
Det hela årets lopp vill jag dig lära,
Hwarefter du dig skall regera.

Så står det på framsidan av den gamla svenska bondepraktikan. En bok, eller snarare ett antal böcker, som jag länge har velat ha i min ägo. Folklore och svunna tiders insikter – det vi idag skulle kalla skrock, har alltid fascinerat mig. Jag tror att beprövad erfarenhet och det vi idag kallar empirism går lite hand i hand; att testa något och få samma utfall är väl egentligen samma sak som att över generationer samla på sig erfarenheter.
Dock skulle bondepraktikan kanske inte ge samma utfall alla gånger och grunden för slutsatserna kan ibland te sig något märkliga… Men det är ju just detta som gör det så intressant att läsa om.

Jag har ju pluggat både arkeologi och historia under flera år, så för mig sitter det på många sätt i bakhuvudet att alltid tänka på den historiska kontexten som folkloristiska texter är skrivna i. Bondepraktikan är såklart inget undantag. Att vara bonde förr (och säkerligen idag också) var nog bland de hårdaste typerna av livsföring som fanns. Att vara helt utelämnad till yttre omständigheter som i värsta fall ledde till svält och död… Ja, man förstår ju varför människorna ville använda alla tänkbara medel och sin gudfruktighet för att sia om hur skördarna skulle bli och om barnen skulle överleva året.

Så, vad är egentligen bondepraktikan mer konkret?
Kort och gott skulle man kunna säga att boken är ”hopkok” av mängder av mer eller mindre vetenskapliga skrifter och lärdomar. Från Mesopotamien och Grekland hämtas astrologin och kalendrarna, men framförallt samlar man den kristna världens vetenskaper som rör naturfenomen, väderomslag, praxis kring helgdagar, åderlåtning, etymologi, med mera.
En salig blandning av livsråd helt enkelt! Allt för att göra allmogens liv mer uthärdligt och rättfärdigt inför Gud.
För Gud och bibliska gestalter och föreställningar är såklart centrala i bondepraktikan och allt som sker, eller inte sker, är i slutändan resultat av Guds nåd eller vrede. Bondepraktikan försöker bara att göra detta hanterbart och tillämpbart i praktiken för gemene bonde.

Eftersom bönderna var beroende av vädret så är bondepraktikan till stor del utformad som ett verktyg för att förutse vädret, både på kort och lång sikt. Så här står det till exempel om Aprilis, april månad:

”Om det Påskdag regna vill.
Litet foder bliver det året till.
Men bliver den samma dag skönt väder,
Mycket smör det år tillkommande är,
Det är gott den dag att barn avväna,
Som deras fulla tid hava diat modrens spena,
I Guds namn skall det begynna.
Därefter dem till lärdom och gudsfruktan skynda.”

Om man vill förutse vädret på lång sikt tror jag att bondepraktikan är ungefär lika användbar som SMHIs långtidsrapporter, det vill säga inte alls.
Jag ser det mer som en ganska lättsam, men samtidigt gripande skildring av den ”vanliga” människans paradoxala kamp och samlevnad med naturen.

NÄR BONDEHUSTRUN KOKAR GRÖT

När gröten månd’ brännas vid,
Och barnet är ej roligt nattetid,
Betyder regn och stormvädersil.

Vill man lära sig mer om åderlåtning för olika typer av krämpor är bondepraktikan dock ett utmärkt uppslagsverk:

FÖR TANDVÄRK

Haver du tandvärk, skall du förstå,
Då skall du en åder under din tunga slå,
Därmed bliver pinan stillt,
Om du efter detta råd göra villt.

Tandvärken går kanske över, men man får säkerligen ont under tungan istället…

FÖR ÖRONENS SUSANDE

När dina öron susa och klinga,
Då skall du däri två ådror finna,
Dem skall du låta i samma stund;
Den döve är också sunt,
Och de, som alltid mycket förgäta,
Dem vill jag råda att göra detta.

Nej, jag tror jag skippar det här med åderlåtning!

På det stora hela bör man alltså ta bondepraktikan med en stor skopa salt, oavsett vilken yrkeskategori man tillhör.
Som jag nämnde, så ser jag den mest som en intressant inblick i vilka typer av problem människorna förr ansåg viktiga att hantera. Många gånger är dessa problem inte alls olika våra egna, vilket jag tycker är väldigt uppmuntrande att inse. Vi vill ju gärna distansera oss från forna tiders människor eftersom vi tycker att vi vet bättre nu.
Men gör vi verkligen det?
Vi har ju fortfarande inga slutgiltiga svar på många av dessa frågor och problem som människor har kämpat med under tusentals år…