Ut i det okända

Idag tog jag med cykeln på dess första äventyr ute i de nya nejderna. Som jag nämnt tidigare så finns det väldigt mycket skog här omkring, både större och mindre varianter. Det finns även en del sjöar relativt nära, något som jag som uppvuxen i Bergslagen verkligen saknade under alla mina år i Uppsala.
I Norberg fanns nästan en sjö för varje invånare och om en sjö hade mer än ett sällskap som badade, så cyklade man glatt vidare till nästa. Inget konstigt alls!
I Uppsala är det tyvärr mer sparsmakat med badplatser som är rimliga att ta sig till utan att det blir ett heldagsprojekt. Och eftersom man sällan var ensam om att vilja bada på somrarna så fick man såklart räkna med ett antal tusen människor till som trängdes på dessa få platser… och detta givetvis med bergsprängaren på högsta volym, osande kolgrillar, fotbollar som flyger hejvilt, ungar som gapar och springer tvärs över filtarna, drunkningstillbud, vattenskotrar, ja ni fattar säkert.
Ett sätt att komma ifrån detta kaos om man trots allt vill bada i Uppsala är att ta sig ett dopp i Fyrisån, med hjälp av någon av alla de bryggor som finns framförallt norr om centrum. Här viskade dock min inre Darwin att en kall dusch fungerar precis lika bra och att det endast är en ytterst nödställd person som måtte tvingas till denna förnedring, förklädd till sommarnöje. Jag skulle kunna skriva ett kåseri om vad jag tycker om konceptet att bada i Fyrisån, men jag tänker att vi släpper det.
Jag har trots allt badat frivilligt i Dnepr i centrala Kiev, så jag ska väl inte döma…

Hur som helst – sjöar i vår nya hembygd var det!
Cirka 20 minuter med cykel från vårt hus finns en sjö som heter Strömaren, som jag skulle vilja fota vid. Enligt Google Maps finns det dessutom en väg nästan ända fram till sjön. Problemet är bara att satellitbilderna i Maps är tagna i den grönskande sommaren när vägarna är fria från snötäcken och det var således inte alls 20 minuter med cykel som jag hade räknat med. Det blev istället kanske 10 minuter på barmark innan det helt enkelt tog tvärstopp för vidare cyklande. Efter alla år som Uppsalabo har jag inte riktigt vant mig vid tanken på att man faktiskt inte kan cykla överallt.
När Google Maps dessutom säger att ”det finns en väg här fast bara på sommaren typ hehe!” så frustar jag lite häpet.
Här på landet ska man åka spark, skidor eller snöskoter om man ska ta sig fram någon annanstans än på bilvägen. Det är noterat – Till nästa vinter ska jag införskaffa en spark. Och kanske skidor.